obehagligt
Att åka kollektivt inne i stockholm i rusningstrafik är verkligen obehagligt.
först att sitta på pendeltåget (som är MYCKET värre än roslagsbanan) och verkligen känna att folk blir irriterade på en bara man nuddar dom. samtidigt som man sitter så pinsamt nära att det inte går att låta bli att stöta till eller nudda bara minsta rörelse man gör.
Man känner sig intränngd på sin stol. inte slinka det minsta utanför, dessutom känns väskan orimligt stor och klumpig när man sen ska tränga sig av tåget.
Nät man äntligen kommit av väntar lååång kö för att ta sig ner för trappan från perrongen. Då inser man att man redan är sen, klockan är 8:43 och nu skulle jag egentligen ha varit på Odenplan för att inte missa min tandläkartid klockan 9.
man står där i klumpen och försöker sig ta sig ner mot tunnelbanan så fort det går.
Nedanför trapporna väntar en gång där alla går åt olika håll, självklart så går dom flesta åt det håll som jag inte ska åt, och självklart tycker dom att det är jag som är i vägen.
Hur kan jag vara i vägen när dörrarna öppnas från mitt håll, inte deras?
När jag äntligen trängt mig fram till Tunnelbanan ser jag att ett tåg åt mitt håll står på perrongen. Jag får springa ner för rulltrappan för att sen inse att det är fullt i vagnen. Då är det bara att ta sats och springa till nästa, och sen nästa, med samma resultat. Jag upptäcker att en Dam håller på med samma sport som mig.
Precis när dörrarna ska stängas ser jag en öppning i den dörren som damen är på väg mot, jag springer, glider in framför henne genom dörrarna och står där sen på den sista platsen och känner mig jättedum medan hon stog snopet utanför. Jag hann ju aldrig förklara för henne hur bråttom jag hade till tadläkaren. Inte heller hann jag lyssna på hennes motivering till att hon skulle ha platsen.
Förlåt kära Dam! nästa gång jag ser dig ska du få sista platsen.
hur som helst gick jag in på Eastman institutet klockan 8:57
Tur att det inte är en station längre till Odenplan.
//Elajas
först att sitta på pendeltåget (som är MYCKET värre än roslagsbanan) och verkligen känna att folk blir irriterade på en bara man nuddar dom. samtidigt som man sitter så pinsamt nära att det inte går att låta bli att stöta till eller nudda bara minsta rörelse man gör.
Man känner sig intränngd på sin stol. inte slinka det minsta utanför, dessutom känns väskan orimligt stor och klumpig när man sen ska tränga sig av tåget.
Nät man äntligen kommit av väntar lååång kö för att ta sig ner för trappan från perrongen. Då inser man att man redan är sen, klockan är 8:43 och nu skulle jag egentligen ha varit på Odenplan för att inte missa min tandläkartid klockan 9.
man står där i klumpen och försöker sig ta sig ner mot tunnelbanan så fort det går.
Nedanför trapporna väntar en gång där alla går åt olika håll, självklart så går dom flesta åt det håll som jag inte ska åt, och självklart tycker dom att det är jag som är i vägen.
Hur kan jag vara i vägen när dörrarna öppnas från mitt håll, inte deras?
När jag äntligen trängt mig fram till Tunnelbanan ser jag att ett tåg åt mitt håll står på perrongen. Jag får springa ner för rulltrappan för att sen inse att det är fullt i vagnen. Då är det bara att ta sats och springa till nästa, och sen nästa, med samma resultat. Jag upptäcker att en Dam håller på med samma sport som mig.
Precis när dörrarna ska stängas ser jag en öppning i den dörren som damen är på väg mot, jag springer, glider in framför henne genom dörrarna och står där sen på den sista platsen och känner mig jättedum medan hon stog snopet utanför. Jag hann ju aldrig förklara för henne hur bråttom jag hade till tadläkaren. Inte heller hann jag lyssna på hennes motivering till att hon skulle ha platsen.
Förlåt kära Dam! nästa gång jag ser dig ska du få sista platsen.
hur som helst gick jag in på Eastman institutet klockan 8:57
Tur att det inte är en station längre till Odenplan.
//Elajas
Two as one
Two as one, a slight addiction
From first to last - Two as one
Jag har alltid gillat from first to last bäst med Sonny i spetsen, så jag var en av dom som blev besvikna när han lämnade bandet för en solokarriär.
I vår släpper From first to last ett nytt album, med de 4 som är kvar.
De har släppt låten Two as one som kommer vara med på nya albumet redan nu på sin myspace, och jag kan säga att det här låter BÄTTRE än när Sonny sjöng.
jag blev riktigt glatt överraskad av låten. From first to lasts nya album kommer bli stoort. Det är ett skivsläpp jag verkligen ser fram emot.
lyssna på Two as one på www.myspace.com/fftl
//Elajas
Hur ett samhälle kan krascha
Idag insåg jag ett sätt ett samhälle skulle kunna krascha på.
strömavbrott.
Låter inte så farligt, men i större utbredd får det konsekvenser.
Idag var det strömavbrott i större delen av åkersberga
butiker och returanger fick stänga, De få som hade öppet kunde inte ta emot kort.
bankomater slogs av, så man kunde inte ta ut pengar.
Vår skola som är "den papperslösa skolan" där vi jobbar med laptops uppkopplade mot internet hela tiden.
Helt plötsligt stängdes allt ner, batterierna på datorerna räckte visserligen i några timmar men något internet kom vi ju inte åt och på en webdesign-lektion är det lite jobbigt att inte komma ut på nätet.
Tänk när samhället blivit ännu mer digitaliserat än vad det är idag.
Då alla skolor är "papperslösa", då vi handlar enbart med elektroniska betalningssätt.
Tänk vad ett strömavbrott skulle innebära då!
Visst kommer vi ha utvecklats på så sät att strömavbrott inte komemr vara lika vanligt heller, men inenting är 100% säkert, OM strömmen skulle gå i ett helt digitaliserat samhälle skulle kaos bryta ut.
Det här är inte någon propaganda för att stoppa den digitala utvecklingen, det är bara en tanke som flög runt i mitt huvud när jag satt i det strömlösa åkersberga.
//Elajas
strömavbrott.
Låter inte så farligt, men i större utbredd får det konsekvenser.
Idag var det strömavbrott i större delen av åkersberga
butiker och returanger fick stänga, De få som hade öppet kunde inte ta emot kort.
bankomater slogs av, så man kunde inte ta ut pengar.
Vår skola som är "den papperslösa skolan" där vi jobbar med laptops uppkopplade mot internet hela tiden.
Helt plötsligt stängdes allt ner, batterierna på datorerna räckte visserligen i några timmar men något internet kom vi ju inte åt och på en webdesign-lektion är det lite jobbigt att inte komma ut på nätet.
Tänk när samhället blivit ännu mer digitaliserat än vad det är idag.
Då alla skolor är "papperslösa", då vi handlar enbart med elektroniska betalningssätt.
Tänk vad ett strömavbrott skulle innebära då!
Visst kommer vi ha utvecklats på så sät att strömavbrott inte komemr vara lika vanligt heller, men inenting är 100% säkert, OM strömmen skulle gå i ett helt digitaliserat samhälle skulle kaos bryta ut.
Det här är inte någon propaganda för att stoppa den digitala utvecklingen, det är bara en tanke som flög runt i mitt huvud när jag satt i det strömlösa åkersberga.
//Elajas
Allas barn dricker!
Allas barn dricker, även dina
Så lydde rubriken i krönikan i Stockholm City igår (12/11-07).
"Idag dricker många sexton och sjuttonåringar mycket och länge
Inte bara de andras barn, de utslagna, de misslyckade. Allas barn dricker."
Står det sedan i krönikan.
Jag har aldrig varit en stor fantast av generaliseringar. Det är helt idiotiskt att tro att ALLA gör si och ALLA gör så.
vi är alla olika människor och gör olika saker.
Jag är 17och dricker inte. Jag har aldrig druckit.
min bror drack inte förens han snart var 19.
jag har måga vänner som inte dricker, både över och under 18 år.
Så kom inte och säg att allas barn dricker. mina föräldrars barn dricker inte.
föräldrarna till mina nyktra vänner har inte barn som dricker.
Visst, självklart vet jag också att det finns ungdomar som dricker. jag är inte helt puckad.
men inte alla, och det är viktigt att poängtera.
Jag vill inte att vuxna ska se ner på mig och blanda ihop mig med folk som gör saker jag inte står för, bara för att det är så lätt att säga att ALLA ungdomar gör på ett visst sätt.
vi har alldeles för mycket generaliseringar i vårt land.
sätt stopp för det och sluta generalisera!
//Elajas
Så lydde rubriken i krönikan i Stockholm City igår (12/11-07).
"Idag dricker många sexton och sjuttonåringar mycket och länge
Inte bara de andras barn, de utslagna, de misslyckade. Allas barn dricker."
Står det sedan i krönikan.
Jag har aldrig varit en stor fantast av generaliseringar. Det är helt idiotiskt att tro att ALLA gör si och ALLA gör så.
vi är alla olika människor och gör olika saker.
Jag är 17och dricker inte. Jag har aldrig druckit.
min bror drack inte förens han snart var 19.
jag har måga vänner som inte dricker, både över och under 18 år.
Så kom inte och säg att allas barn dricker. mina föräldrars barn dricker inte.
föräldrarna till mina nyktra vänner har inte barn som dricker.
Visst, självklart vet jag också att det finns ungdomar som dricker. jag är inte helt puckad.
men inte alla, och det är viktigt att poängtera.
Jag vill inte att vuxna ska se ner på mig och blanda ihop mig med folk som gör saker jag inte står för, bara för att det är så lätt att säga att ALLA ungdomar gör på ett visst sätt.
vi har alldeles för mycket generaliseringar i vårt land.
sätt stopp för det och sluta generalisera!
//Elajas
Skrota Emo!
Varför kan vi inte skrota uttrycket EMO helt? det finns ju egentligen inte.
"johoo det är en musikstil faktissskt.. det står för emotional hardcore!!!"
Finns det någon som helst skillnad på "emotional hardcore" och post-hardcore? nej!
DvS emo är ingen musikstil. folk har bara bytt namn på post-hardcore av någon anledning.
"men att man är emo betyder att man är jättedeppig och skär sig o så" finns det folk som hävdar.
har inte en sådan person alltid kallats självmordesbenägen? varför byta namn på det?
"men alla skär sig ju inte för att dö!"
Nej, folk som skär sig för smärtans skull kallas destruktiva.
" emos är ju såna som klär sig i randigt och svart o har svart hår o snelugg o converse-skor o nitskärp"
Den klädstilen har annars ett namn. Fashioncore.
Det finns ord som avänts länge, men helt plötsligt ska man ha ett trebokstäversord som man byter ut de gamla orden med.
Det roliga är att dessa tre saker inte alls behöver ha emd varandra att göra.
Det finns många som lyssnar på post-hardcore utan att klä sig i fashioncore och som inte är självmordsbenägna.
det finns jättemånga som klär sig i fashioncore utan att lyssna på post-hardcore eller vara självmordsbenägna.
Det finns jättemånga självmordsbenägna som varken lyssnar på post-hardcore eller klär sig i fashioncore.
Min teori är att Emo är ett uttryck som är skapat för att människor älskar att gruppera varann.
mn vill ha något att skrika efter någon som inte är som en själv. Det är någon form av behov som finns hos människor. varför vet jag inte.
varför kan vi inte bara skrota uttrycket helt?
det enda det används till är ju ändå som skällsord. det finns ingen som helst mening med det.
Kommentera om ni har andra åsikter.
//Elajas
"johoo det är en musikstil faktissskt.. det står för emotional hardcore!!!"
Finns det någon som helst skillnad på "emotional hardcore" och post-hardcore? nej!
DvS emo är ingen musikstil. folk har bara bytt namn på post-hardcore av någon anledning.
"men att man är emo betyder att man är jättedeppig och skär sig o så" finns det folk som hävdar.
har inte en sådan person alltid kallats självmordesbenägen? varför byta namn på det?
"men alla skär sig ju inte för att dö!"
Nej, folk som skär sig för smärtans skull kallas destruktiva.
" emos är ju såna som klär sig i randigt och svart o har svart hår o snelugg o converse-skor o nitskärp"
Den klädstilen har annars ett namn. Fashioncore.
Det finns ord som avänts länge, men helt plötsligt ska man ha ett trebokstäversord som man byter ut de gamla orden med.
Det roliga är att dessa tre saker inte alls behöver ha emd varandra att göra.
Det finns många som lyssnar på post-hardcore utan att klä sig i fashioncore och som inte är självmordsbenägna.
det finns jättemånga som klär sig i fashioncore utan att lyssna på post-hardcore eller vara självmordsbenägna.
Det finns jättemånga självmordsbenägna som varken lyssnar på post-hardcore eller klär sig i fashioncore.
Min teori är att Emo är ett uttryck som är skapat för att människor älskar att gruppera varann.
mn vill ha något att skrika efter någon som inte är som en själv. Det är någon form av behov som finns hos människor. varför vet jag inte.
varför kan vi inte bara skrota uttrycket helt?
det enda det används till är ju ändå som skällsord. det finns ingen som helst mening med det.
Kommentera om ni har andra åsikter.
//Elajas
This is who I really am inside!
Idag lyssnade jag på 30 seconds to mars - The kill. Det var ett bra tag sen jag gorde tyvärr, det är en väldigt bra låt. En låt som jag spelat sönder för länge sen, men ändå är den inte trasig.
Den kan man lyssna på hur många gånger som helst, den blir aldrig tråkig.
Idag när jag lyssnade fastnade jag på samma mening som jag brukar göra i den låten.
När Jerard skriker ut "THIS IS WHO I REALLY AM INSIDE!"vill jag alltid skrika med honom.
Nu är jag den jag vill vara.
Jag kollar på foton som sitter på väggen bredvid min dator. bilder på mig som liten. Där ser man att jag provat på många olika saker, och om jag tänker tillbaka på mitt liv så har jag det.
Ni som känner mig sen jag var liten vet att jag provat på olika musikstilar, klädstilar, personligheter och väldigt många olika fritidssysslor. Jag har spelat fotboll, hockey, tennis, pingis, dansat, spelat innebandy och jag simmade väldigt länge. jag har provat på mycket i mitt liv.
Men nu känner jag mig ganska nöjd, jag känner mig äkta. Jag vågar vara den jag är. jag vågar säga att jag är scout, jag vågar säga att jag är kär i Annelie, jag vågar säga vilken musik jag gillar, jag vågar säga att Nintendo är ett av mina intressen, jag vågar säga att jag är kristen.
Visst har många åsikter om min person och jag har flera gånger fått förklara varför jag är scout, varför jag tror på gud eller varför man kan spela nintendo även fast man är tonåring.
men det är inte så svårt att förklara eftersom jag inte har något att dölja. Det är först nu när jag känner att jag inte har något att dölja som jag känner att jag kan vara mig själv.
//Elajas
Den kan man lyssna på hur många gånger som helst, den blir aldrig tråkig.
Idag när jag lyssnade fastnade jag på samma mening som jag brukar göra i den låten.
När Jerard skriker ut "THIS IS WHO I REALLY AM INSIDE!"vill jag alltid skrika med honom.
Nu är jag den jag vill vara.
Jag kollar på foton som sitter på väggen bredvid min dator. bilder på mig som liten. Där ser man att jag provat på många olika saker, och om jag tänker tillbaka på mitt liv så har jag det.
Ni som känner mig sen jag var liten vet att jag provat på olika musikstilar, klädstilar, personligheter och väldigt många olika fritidssysslor. Jag har spelat fotboll, hockey, tennis, pingis, dansat, spelat innebandy och jag simmade väldigt länge. jag har provat på mycket i mitt liv.
Men nu känner jag mig ganska nöjd, jag känner mig äkta. Jag vågar vara den jag är. jag vågar säga att jag är scout, jag vågar säga att jag är kär i Annelie, jag vågar säga vilken musik jag gillar, jag vågar säga att Nintendo är ett av mina intressen, jag vågar säga att jag är kristen.
Visst har många åsikter om min person och jag har flera gånger fått förklara varför jag är scout, varför jag tror på gud eller varför man kan spela nintendo även fast man är tonåring.
men det är inte så svårt att förklara eftersom jag inte har något att dölja. Det är först nu när jag känner att jag inte har något att dölja som jag känner att jag kan vara mig själv.
//Elajas